under 2017, då jag sist skrev, blev det två triathlon samt några minera löplopp. Så även under 2018. Det nya för förra året var att gå från att göra sprint till olympisk distans. Något jag kände skräckblandad förtjusning inför. Men jag gjorde det. Lägger mina två "lopp-stories" här nedan. Näst på tur är nu 2019. Jag har redan bokat in Uppsala triathlon, vilket ska bli kul, i år igen, en revansch från förra året. Samt Uppsala bike weekend. Det sistnämnda kommer bli mycket intressant, ca 17 mil på landsväg... aldrig någonsin cyklat så långt men alltid kul med nya utmaningar (sägs det).
Uppsala Triathlon 2018:
Så sjukt jäkla slut rent ut sagt och SÅ NÖJD över mig själv, jag gjorde det! Uppsala triathlon med olympisk distans, jag måste vara galen som anmälde mej till det inser jag nu efter.
Väggen kom redan under simningen, cyklingen var nästintill en pina, grät nästan när jag väl var klar med den grenen och kom in för att byta till löpningen. Löpningen var det som gick bäst.
Viljan den var starkare än att bryta och alla som hejade och peppade längst med banan gav kraft. Hade som mål att få en tid mellan 3-4 timmar och jag gjorde det på 3.43.13, men jag var inte sist i mål i alla fall. Blir nog sprintdistanserna på resten av sommarens tävlingar.
Tack bästa pappa Kjell för support längst banan
Fantastisk känsla efter sommarens sista triathlon. Kroppen var på topp helt enkelt liksom vädret. Hade som mål under 2 timmar hamnade på 1.53 och lyckades varva fler än vad jag blev varvad
Stort tack till bästa Erika som stod och hejade (och fotade) guld värt med någon man känner längst med loppet.
Ändå lite kul att åka själv till en tävling för gemskapen och stämningen hos de som deltar i motionsklass gör att man lär känna så många nya människor.
Nu är det bara att ladda om batterierna till bästa år. Då är målet att bli bättre på simningen. Men ska leva på den här dagens tävling eurfori ett tag till.
