Himlen är oskyldigt blå...

Dagen börjar med att jag vakna runt sju av "plogbilarna" som skrapar bort snö och is från gatan. Lyckas tillslut somna om. Vaknar till och drar mig i sängen strax efter nio. Tittar ut genom fönstret och känner att jag inte alls vill gå ut. Regn, blåst och riktigt tröligt väder. Är det nu som vintern tog slut? Jag hoppas verkligen inte det.
 Sen ringer det på dörren, en gång, två gånger, jag öppnar klädd i pyjamas och morgonrock. Och där i trapphuset står vaktmästaren och en hantverkare. Min första tanke är "NEJ INTE IGEN". Till saken hör att min balkong har fått en ny grund och så fort det varit töigt nu i vinter så har det läckt ner till grannen under. Vid jul/nyår fick de vatten ut på deras golv och färgen har hängt från taket. Nu när det har börjat töat och regnat igen så har det blivit samma sak. Färgen i deras tak hänger. Vaktmästaren och hantverkaren gick ut på balkongen och kollade men kunde inte hitta något ställe det skulle kunna läcka ifrån. Men läcker det gör det. Så nu har jag återigen fått en blå vägg över balkongen. Vaktmästaren tyckte han var rolig och sa "Nu får du igen insyn i alla fall". Kände att det inte riktigt var läge för att skoja. SÅ trött på allt strul med lägenheten, det tar aldrig slut känns det som.

Dagen kan bara bli bättre efter den här starten.

/Annika

Kalas & Skidor

Vilken dunderhelg det varit. I lördags bjöds det på födelsedagsmiddag för Theresé och Johan. De hade förberett för den middagen länge och mycket och vilken middag det vart. I en spökherrgård från 16/1700-talet. God mat, dryck och sällskap. Det var en riktigt trevlig middag. Jag vågar nog nästan säga att det även var den lyxigaste middagen, i känslan, som jag varit på. För-, huvud- och efterrätt i stora salen följt av kaffe och tårta en våning upp i röda rummet. Låter lyxigt och var lite lyxigt. Vi gick gå husesyn och fick höra alla möjliga spökhistorier, vilka som blivit mördade där och vilka som spökar. Tack syster och Johan för en trevlig födelsedagsmiddag.

Poetisk bild av Peter spelandes på piano

Ett av de stora samtalsämnena till kaffet var frågan om takhöjden. Hur vi skulle räkna ut det var många, hur många av mig går det på höjd, en billyhylla plus lite till (och vad är då standardmåttet på en billyhylla?), hur många saltpinnar (hur långa är saltpinnar). Tillslut fick vi en måttstock och vi kunde mäta på riktigt, 2,99m.

Födelsedagsbarnen

På söndagen var det sedan dags att gå upp i ottan. På schemat stod Skattmansön tillsammans med bästa Lania. Vi tränade bort feghet, tränade upp fart och teknik. Vi börjar bli riktigt bra nu, heja oss två. Dagen vart riktigt mysig och backen kändes faktiskt lite bättre än när jag var där förra gången. Till en början var det hyfsat med folk i backen sen var det som att någon släppte lös en propp, det vart massor med folk och lång kö i stora liften, då efter ett tag valde vi att ge upp och kände oss glada och nöjda med dagen.
 Jag tog mig även ann att testa hoppa. Hade laddat mentalt hela veckan. Första hoppet gick bra, man kan kalla det för ett "feghopp", för att känna på hur det kunde vara. Andra hoppet gick lite sämre. Jag fick upp mer fart, kom över hoppet, upp i luften och sen gick det inte lika bra längre. Ner kom jag i en fin krasch, landade på tummen och tappade stavarna. Tummen gav med sig till och från under dagen, vart bara en vrickning tack och lov. Men framåt kvällen igår kröp nackspärren fram. Inatt har det inte varit en rolig natt. Varje gång jag skulle vända mej så vaknade jag. Lägger jag mej eller går upp upp så stramar det på hela vänster sida av nacken/halsen. En liten muskel som fick sig en törn, får se till att hålla nacken varm nu och smörja in den. Blir att träna landning till nästa gång helt enkelt. Men jag är galet stolt över mig själv som vågade hoppa. Kul att övervinna rädslor.

 /Annika

Konstvetenskap & maränger...

Dagen idag började intressant. Jag tänkte att jag skulle gå på historiaföreläsning. Kollade schema, gick upp och gjorde mig redo. Kom till skolan, satte mig i salen, i tro om att det var en föreläsning om Egyptens tidiga historia. Men så fel jag hade. Jag hade tydligen hamnat på en föreläsning om Konstvetenskap?! Oj vad jag inte hörde hemma där. Jag försökte smälta in så väl jag kunde och tänkte att jag smiter när vi har paus. Fick
vi någon paus då? Nej den drogs in så vi kunde sluta tidigare istället. Så där satt jag snällt och lyssnade. Visst var det lite intressant men Egyptens historia hade passat mig lite bättre. Konsten att lyckas gå på helt fel föreläsning har jag nu klarat av.

När jag väl kom hem så passade jag på att plugga lite, men framförallt fortsätta med marängbaket. Av fem bunkar finns det nu "bara" två kvar. 2-3 liter smet. Det tar aldrig slut. De har gjorts blå, gula, kolamaränger och mandelmaränger... Får göra de sista två bunkarna imorgon tror jag. Plåtarna och tålamodet för dagen har tagit slut.

Pimpade till mitt fönster lite idag också, med tulpaner. Så fint, snö ute, solen som skiner innan den går ner. Det är så vacker. Älskade vinter, låt det aldrig ta slut. Det är dagar som dessa som jag verkligen saknar att bo i uppe i norr. För jag vet att snart kommer vintern här nere ta slut.

Igår kväll tog jag i alla fall mig ett par kvällsåk igen. Så skönt även om backarna tar slut så fort. Den här gången var alla tre backar öppna och lite med folk. Bra backar till träning. På söndag blir det Skattmansö igen. De gillade jag lite bättre. Då följer även Lania med. Tjoho!!! Längtar som en tok.
Hur som helst ikväll byter jag ut pjäxorna mot dansskorna. Torsdagsbuggen drar igång igen. Den här terminen kommer jag faktiskt ha bugg 3 gånger i veckan. Lyckades hamna på avancerade kursen på onsdagar och meddansare till nybörjarkursen på söndagar och sen är till slut torsdagsträningen. Någonstans där emellan ska jag även få in lite skidåkning också.

/Annika

Nattbak

I går kväll fick jag en snilleblixt som kändes bra just då. Johan och Theresé ska ha stor födelsedagsmiddag på lördag och de har bakat och lagat mat under gårdagen. Johan är duktig på att spara på saker, han hade självklart sparat på all äggvita som blivit över efter att han gjort creme brulee till ett 30tal personer. Vad kan man göra på äggvita och socker tänkte jag? Jo maränger. Till saken hör att det var 1 liter äggvita han hade sparat på vilket kräver över 2 liter socker. Men det hindrade inte mig, klockan elva på kvällen, att börja blanda och vispa, och vispa och vispa... Efter att ha vispat nästan en timme(?) i samma bunke, med pauser eftersom elvispen vart varm, så bestämde jag mig för att dela upp smeten i mindre bunkar. Skulle ha gjort det tidigare, det gick det lite snabbare. Jag gjorde klart en av fem bunkar. Runt halv två var jag klar med en drös av blåa maränger. Jag hoppade i säng och sov någon timma för att sedan klockan 5 i morse gå ner med marängerna till födelsedagsbarnet, Johan som fyller 30 år idag, innan han skulle åka till jobbet.
 Reaktionen vart mest förvåning, han var nog inte riktigt vaken och visste inte riktigt vad som hade hänt. Men kul var det. Fyller man 30 så gör man.

Tips om man får för sig att göra samma sak, börja inte med att göra marängerna klockan elva på kvällen, klockan hinner bli ganska mycket innan det är klart.

/Annika

Egodag i backen

Vem har sagt att man inte kan åka och göra saker själv? Som att åka till backen för en heldag...
 När man var så kallad tonåring så kunde man nästan aldrig tänka sig att göra saker själv. Tänk så mycket man skulle missa om man skulle leva efter det var dag. Då skulle inte jag få mycket gjort i alla fall. Så därför gick jag upp i ottan, packade en matsäck, skidor och tog bilen till Skattmansö utanför Enköping. Jag fick en hel dag för mig själv i backen och vilken dag det vart. Sitter nu i soffan och känner mig så sjukt nöjd. Vädret bjöd på -20 grader och strålande solsken. Och backen var underbar, till min glada förvåning så var det till och med manchester i backen, underbart. Idag har jag återigen kört på med hård träning. Och nu går det faktiskt riktigt bra. Börjar känna mig lite kaxig. Farten är inget jag är rädd för längre, tog mig ner flera gånger med "störtloppsposition", det är till och med så att jag lyfter när jag kommer över en kant, ja alltså som att jag hoppar. Riktigt kul. Carvandet tar sig också, hoppas jag, jag vet inte själv hur det ser ut, men det känns bra. Kan nog böja ännu mer på benen, vilket Åsa brukar tjata på mig om så får nöta det ännu mer.
 Mot slutet av dagen började jag till och med fundera på att ta mig ann ett litet hopp, men där fegade jag ur. Jag har inte riktigt tekniken för det, får kanske ta en lektion hos någon... Vad hände med min feghet? Jag som nästan alltid har varit rädd för nya saker.
 Hoppas innerligt att det blir en dag i backen nästa söndag, då följer nog även Lania med. Hoppas, hoppas. Vi ska nöta, nöta, nöta och bli bäst. Eller hur Lania?
 Snart är jag redo för att ta mig ann större backar och då, då kommer det allt gå undan. Eller jag är redo för det redan nu, men det måste finnas tid till det också. Tills dess så får jag nöta i backarna här på hemmaplan. 

 

/Annika

Snöliv

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag älskar vinter, jag älskar snö och jag älskar att vara ute i snön. Att få vakna av solen som tittar in genom fönstret och sen se snön glittra som kristaller när jag äter frukost, då känner jag ett lyckorus i hela kroppen. Det är även då jag önskar att jag bodde lite närmare en backe som har öppet dagtid. Så jag kunde ta mig några åk innan jobbet. Det här med skidåkning är jag verkligen fast för. Jag är inte uppväxt med det (förutom längdskidor) och har egentligen inte åkt så mycket. Men efter de två resor jag varit med på till Kittel och de få gånger jag faktiskt har åkt till fjällen innan, så har intresset bara växt mer och mer. Och nu är jag alltså helt fast och har egna grejer och allt. Vill egentligen bara åka varje dag men det skulle nog dock inte mitt knä tycka om.
 Så nu sitter jag här, fredag förmiddag och ser hur fantastiskt det är ute, ser skidgrejerna ligga och titta på mig i hallen och saknar en öppen backe. Men i morgon, då får jag förhoppningsvis rasta min skidkropp igen. Då blir det en dag i Skattmansöbacken, med matsäck och allt.
 De senaste gångerna, eller alla gånger, jag åker med någon så är det alltid mig alla står och väntar på. Mitt mål är att vara den som står i slutet och väntar på de andra. Träna, träna, träna, och våga, våga, våga. Jag har haft den bästa av lärarna, Åsa, hon har givit mig en massa tips och råd för utveckling och allt det ekar i huvudet. Man måste ha mål här i livet.
 För att stilla min suktan så sitter jag och kollar på goggles. Har fått en fin årsbonus på en sportbutik, så varför inte ett par nya goggles? De jag har nu fungerar bra, förutom när det är grått och disigt. Jag har ett par goggles med spegelglas och just när det är grått då blir allt bara mjölk och jag åker hellre utan. Fast då blir det lite bitigt i kinderna. Två favoriter har jag just nu.

  

 

Samma märke men lite olika. Vi får se vilket par det kan bli. Har inte så stor koll på det där med färgen på glaset. Men tror i alla fall att båda är bättre i det gråa disiga vädret än vad mina spegelgoggles är.

/Annika

AW i backen

Äntligen. Nu var vilan över. Krypandet i kroppen tog över och knät gör tack och lov inte ont längre. (Tar i trä) Så vad gjorde jag idag efter jobbet? Jo jag tog mig ut till Uppsala Alpina Center, Sunnersta backen. I början var det ruskigt isigt på första branten och jag föll, såklart. Men sen tog det sig. Backen vart bättre, snön föll och jag vågade mer.

Backen är inte så lång och den andra var stängd. Men den här backen är i alla fall lagom brant för mig för att träna bort fegheten, farten och att carva. Jag är så nöjd efter kvällens åk.

Som bilden visar fick jag backen för mig själv den sista halvtimmen. Riktigt lyxigt och skönt. Inga barn som åkte i vägen och jag kunde träna ännu mer och ta ut svängarna. Eller var det jag inte skulle göra kanske?

Nu sitter jag i alla fall nedkrypen i soffa och känner mig både nöjd och glad. Att lite skidåkning kan göra en så glad. Hoppas på mer åk till helgen, men då blir det Skattmansö istället.

/Annika

Julgransplundring

Igår var det tjugondaknut och julen skulle städas ut. Det blir ganska tomt när alla tomtar, ljus och granen försvinner. Men mindre än ett år tills det får komma upp igen.

Pepparkakshuset står kvar än, äter och äter men det tar aldrig slut. Det är roligare att bygga än att äta huset.

Tillslut kan jag tala om att jag höll mig från backen även igår. Det tog emot väldigt, väldigt mycket. Så otroligt härligt väder ute, minusgrader, sol och nysnö. Kliandet i kroppen ligger på max. Det var som gjort för en dag i backen med skidorna på. Men nej. Jag tog mig i alla fall en promenad, det kunde jag inte hålla mig ifrån, någon måtta får det vara på eländet. Satte mej på en plätt en stund. Lät solen skina i ansiktet och filosoferade. Riktigt skönt. Håller koll på vädret och faktiskt ser det lovande ut även inför kommande lördag. Håller alla tummar och hoppas. Fick faktiskt inte ont i knät efter gårdagens promenad, det känns lovande även det.

/Annika

Det kryper...

Då har jag tagit mig igenom en dag till med att inte göra någonting speciellt, inget ansträngande jag har bara vilat mitt dumma knä. Magen vart bättre under dagen, tack och lov. Jag har bara varit hemma, vilat och tittat på skidor på tv, alpint, sprint och ski cross (som för övrigt är en helt galen sport, att man ens kommer på tanken att delta i den sporten. Det krävs nog en bra livsförsäkring).
 Nu och under hela dagen känner jag verkligen hur det kliar i benen och kroppen. Vill verkligen inget hellre än att ge mig ut, ut och röra på mig, ut och åka skidor, Skattmansöns lilla backe har öppnat och det är så fint där... Inte ens en promenad vill mitt knä vara med om. Jag är inte gjord för att sitta still för många dagar. Det bara kryper i hela kroppen och imorgon ska det bli fantastiskt väder för en dag i backen... Bitter jag? En aning ja... Knät det börjar visserligen bli bättre, det är mycket bättre än innan jul, men det är inte helt bra. Och eftersom jag fick ont av en promenad på 30 minuter så är det inte värt att ge sig ut i backen, om det skulle orsaka än mer olycka... Hur tråkigt det än känns.

För att få någon aktivitet gjord i min kliande kropp så har jag lekt lite med mosaik. Geggat och pillat. En ny piffad kruka med fat fick det bli den här gången. Blir fint när våren kommer och det köps nya blommor,

Eftersom magen vart bättre och varken jag eller Lania kände för att sitta ensamma ikväll så kom finaste Lania hit till Uppsala. Vi hyrde film och kokade morotssoppa, mumsfillibabba vad god soppan vart. Filmen var dock en flopp, förstår inte riktigt hur den kunnat få så många plus som den fått. Eller så är det jag som inte förstår mig på det konstigt konstnärliga i den. Det var Moonrise Kingdom vi såg.
Inser så här, nu när Lania har åkt, hur lätt och snabbt det egentligen är att åka till Stockholm, bara för en kväll. Det måste jag bli bättre på helt klart.

När man hackar lök är det bra med tårskydd. Bilden är lånad av Lania.

Får se vad jag hittar på under morgondagen och hur jag ska lyckas att inte ge mig ut, inte ens på en promenad i solen... Plocka undan tomtar och gran blir i alla fall en sak sen får vi se...
 Önskar mig själv lycka till inför imorgon. Har jag tur med knät så kanske, kanske jag kan åka nästa lördag,

/Annika

Sjukstuga de luxe

Ledig helg och planerna var stora. Det har snöat i veckan, är minusgrader och skidorna har kommit tillbaka. Tanken med helgen var att jag skulle ta mig ut till Skattmansöbacken och åka skidor. Träna på att carva och åka fort. Men mitt knä har satt stopp för planerna, så himla typiskt. Har haft ont i knät sen innan jul och det vart egentligen inte bra av att åka i Åre, trots att jag hade det tejpat och knäskydd. Det vart aningens bättre men det är inte bra. I torsdags tog jag en promenad, redan efter 30 minuter så började jag känna av det igen. Så i helgen är det bara vila vila vila för mitt knä och hoppas att det är bättre till nästa helg. Då SKA jag åka skidor.

Inte nog med ett ont knä så har jag även en ond mage. Var med syster och måg på vimmel middag igår kväll. Någon timma efter att jag kom hem så började jag få ont i magen och har haft ont hela natten. Det var lite bättre imorse, tills jag åt frukost, då fick jag ont igen. Antingen var det något tok med de jag åt eller så är det bara allmänt bråkig mage. Theresé och Johan har inte känt av någonting.
 Idag är det alltså sjukstuga i underställ som gäller i min lägenhet. Jag hoppas att magen ger med sig till i eftermiddag, för då är planen att Lania ska komma hit på lite middag och hjälpa mig med att äta upp mitt pepparkakshus.

Njuter av nyårsbilderna så länge och alpint på tv.

Första dagen började med plusgrader och regn. Men sen kom solen och det vart en fin dag i backen.

Så otroligt vackert det var på skutan under nyårsafton

 Jag missade svänga till höger sägs det, därför hamnade jag själv nere vid fel lift. Men egentligen så fick jag feeling och prövade mina egna vingar... Tillslut kom gänget och gjorde mig sällskap.

Tre rätters på nyårsafton

Gagnam style

charader - Lady Gaga

 Nästa "skidår" är min plan att det är jag som ska stå nere i backen och vänta på de andra. Måste bara våga åka snabbt och åka snabbt i branterna. Allt handlar om modet.

/Annika

Snövit en musikal

I söndags var jag, Peter, Sofie och Maja på Snövit en familjemusikal på UKK i Uppsala. Det var faktiskt andra gången jag såg den. Första gången var i Piteå, 2008, om jag minns rätt. Det är en helt fantastisk musikal och jag råder alla som har möjlighet att gå och se den. Just nu turnerar de runt i Sveriges avlånga land och den passar både för barn och för vuxna. Anledningen till att jag sett den två gånger är att jag känner Anna-Lill som är med i den, Sofies kusin, hon har varit med sen starten (men hade säkert sett den mer än en gång även om jag inte kände Anna-Lill).

Ett härligt smakprov på dvärgarna "Konrads", Snövit, Häxan och musiken... Jag lovar att man går därifrån med ett leende på läpparna. Om inte så är man lite humorlös. Föreställningen har något för alla.

/Annika

En gåva med stor betydelse

Idag fick jag min sista julklapp. Jag har vetat om den, men den har varit lite sen på vägen hit. Men idag så fick jag den. Det kan vara en av världens finaste och bästa julklappar någonsin. Ett gåvobrev med mat till 300 allvarligt undernärda barn. Tack familjen Höghede/Håkansson. Finare julklapp kan man nog inte få. Nästa år ska jag också ge bort gåvobrev. Vi har så mycket saker i vår vardag. Bättre att ge det till dem som inte har någonting och som bättre behöver det.

Det är så enkelt att göra något så stort.

/Annika

Julen i bilder

Julafton i Hedemora hos Pappa och Erika

Juldagen hos mormor och morfar

Mormors fantastiska tårta.

Mormor & Morfar fick största paketet, en diskmaskin.

 Julklappspel. Syster vart glad över tomten i loket som hon snodde åt sig och Ingrid var en heja på att sno åt sig andras paket. Jag fick... inget paket, tärningarna var inte på min sida. Men fick tröstpris av morfar.

En helt fantastiskt mysig jul. Mindre än ett år till julen är här igen.

/Annika