Försvunnen vishet

I morse gjorde jag det äntligen. Något jag väntat på att göra i flera år. Något jag kanske inte direkt längtat efter men som varit nödvändigt för att slippa ha ont och bli dålig. Jag opererade ut den första av två visdomständer i nederkäken. Allt gick bra, det ända som gjorde ont under ingreppet var när jag fick sprutorna. Att bedöva nerver är INTE skönt. Sen gick det fin fint och bästa morfar mötte upp mig efteråt ifall jag skulle känna mig dålig. Så numer är jag en visdomstand mindre och tre stygn rikare. I dag är det vila och kall föda som gäller och att kyla kinden för att minska svullnad och för att lindra det onda. Peppar peppar att det inte kommer bli några komplikationer. Har ganska så ont just nu, men det är som det ska. Så länge jag inte skrattar, pratar, blåser, nyser eller hostar så går det att stå ut med det.
 Hitintills idag har jag tagit mig igenom fyra filmer och dagen kommer fortsätta likadant. Till lunch fick de bli en banan- och havredrycksmoothie. Till middag något liknande. Kan inte gapa så tuggbar mat dröjer nog ett tag. De blir nog flytande föda med sugrör några dagar framöver. Kommer bli jättekul uppe i Åre...

Men så skönt att äntligen fått det gjort. Jag är ganska liten i munnen så de här tänderna får inte riktigt plats och varje gång de bråkar och trycker så blir jag dålig. Har haft så i många år och varje gång jag påpekade det hos folktandvården rann det ut i sanden. Tillslut vart jag less och bytte till privat tandläkare och vips fick jag en remiss till Uppsala Käkkirurgiska Centrum och vips så är första tanden borta. Den andra ryker framåt sommaren.

Fortsätta äta alvedon, se på film och kyla kinden nu då...

/Annika

Inte läge...

I lördags vaknade jag med ett ont öra som var i lock hela dagen, trots att det vart bättre under dagen med hjälp av nässpray. Igår kände jag inte av någonting. Kände mig frisk och bra som vanligt. Ändringen kom i morse. Täppt i näsan och lock i örat igen och ett huvud som känns som en ballong, ingen feber peppar peppar. Men det är något som bitit tag... Är det nu förkylningen slagit till? Inte riktigt läge för det just nu. Har bunkrat på med vitaminer, ingefära, citron, vitlök, aleo vera och alla andra saker som behövs för att förhindra att det blir utdraget. Vila och kurera så ska det förhoppningsvis ge med sig till veckans slut.  Solen har kommit tillbaka idag också, som jag har saknat den. Tack norra Sverige för att vi här nere äntligen får njuta av den igen!

Även tulpaner kan hjälpa till när man ska kurera...

/Annika

Romme Alpin

Idag var jag och pappa till Romme och åkte skidor. Det började som en idé hos mig och Erika, pappas sambo, som sedan spred sig och vi var ett tag ett helt gäng som skulle åka. Men sjukdom och brist på pengar slog till och tillslut vart det "bara" pappa och jag som åkte. Men det var inte så bara. En far och dotterdag i backarna helt enkelt. Sen var vi inte ensamma i backarna heller. Ruskigt många barnfamiljer, men sen är det sportlovstider också, fast trots det så hittade pappa och jag en backe som tydligen ingen ville åka i, så den fick vi för oss själva. Tack och bock för det.

Vilket som. Dagen i Romme vart riktigt bra. Efter all träning i Sunnersta och Skattmansö så fick jag äntligen sätta teknikerna på prov igen och jag njöt. Jag njöt i varje brant, jag njöt av farten... Jag fick till ett par riktigt bra åk, några vart även säsongens bättre. Jag njöt hela dagen. Sen öppnade även himlen sig och solen tittade fram. (Ca en månad sen jag såg solen senast) Det var till och med så solen värmde på kinden. Riktigt bra dag alltså. Snart bär det av igen. Men då på lite högre höjd.

 /Annika

Effektiv helg

Har varit ledig hela helgen, man skulle kunna tro att jag skulle passa på att inte göra någonting men icke. Eller jo nästan igår. Tog dagen med ro, köpte present till Sofie och vart sen även själv med en ny klänning, igen. Allt var fina systers fel. En tjej kan aldrig få för många klänningar.. Fast nu behöver jag nog ingen ny på ett tag. På eftermiddagen for vi sedan ut till bror och Sofie för att gratta just Sofie som fyllt år. Trevligt sällskap och goda tårtor, smörgåstårtor och chokladtårta. Efter det var det var det bara att jäsa i soffan framför melodifestivalen. Fick även en liten skrutt som somnade i knät. Hur mysigt som helst.

Mellomys med en trött skrutt

Idag var jag uppe redan klockan sju. Inte illa hur mycket man kan hinna med när man går upp så tidigt en söndag, även om det kändes tungt till en början. Började med att tvätta och vika en hel drös med tvätt. följt av att storstäda hela lägenheten från topp till tå (golv till tak). Vet inte var den energin kom från men skönt att ha fått det gjort Sen tog jag faktiskt en liten tur till backen i Sunnersta. Igår fick jag äntligen tillbaka mina skidgrejer efter att jag lånat ut dem under Kittelfjällresan för två veckor sen. Men nu är de tillbaka hos mig. Tjoho! De var ganska mycket med barn i backen och underlaget var sådär. Men de var kul att åka en liten stund i alla fall trots att jag tröttnade snabbt. De två närmaste helgerna kommer bjuda på än mer skidåkning. Längre backar och högre höjder. Längtar!
 När jag sen kom hem vart de middag och matlådsfix till veckan. Och nu tillslut ligger jag och jäser i soffan och laddar inför kvällens dansande. Ska vara med som meddansare på grundkursen, tror faktiskt jag ska vara med på båda, unga och äldre, idag eftersom jag kommer missa två söndagar framöver. Får se hur pigg jag känner mej, just nu är jag väldigt trött. Men bugg gör en glad. Hinner nog en liten powernap innan jag ska åka igen.

/Annika

Bearbetning

De onda i hjärtat har i stort sätt lagt sig, känns fortfarande konstigt att inte ha min lilla krabat kvittrandes och buren är helt tom. Jag har inte orkat ta tag i att städa ur den. Har inte velat göra det än. När jag gör det så är det på riktigt att han är borta. Vill inte att det ska vara sant. Tittar i buren till och från, minns hur han brukar låta, men där finns inget. Väntar nog ett tag till innan buren städas. Bearbetning tar tid. 12 år är en lång tid.

Den här veckan är den årliga Kittelveckan med den underbara "sekten". I år är jag inte med, även det har tyngt mitt hjärta den här veckan. Men igår fick jag vara med på länk via skype. Efter att Johan och Åsa bjöd på sin överraskning, att de bara dök upp. Jag visste om det och satt mitt emellan och höll mig för att tala om hemlisen. Det kändes nästan som jag var där på riktigt. Fast ändå inte. Det var trots allt via datorn. Kunde inte prata eller kramas med alla fina. Bara se, höra och skriva med dom. Min dator vill inte heller fungera som den ska, den tycker inte om att jobba för mycket. Den klarade av att ha min kamera igång en liten stund innan den stängdes av och mikrofonen fungerar inte alls. Men imorgon till mello får jag låna systers dator. Då kan jag prata med alla människor. (Tack syster)

Det är tur att jag har två skidåkningsresor att se framemot. En dag i Romme och en helg i Åre, längtar som en tok. framför allt när jag får se och höra om all fantastisk skidåkning. Jag unnar alla det men är själv avundsjuk det kan jag inte ljuga om. Med de resorna får jag i alla fall träffa några av de fina människorna.

Ikväll hoppas jag få lite skypetid med folket igen, efter att de ätit middag på granen, så det blir väl sent och de kommer, som igår säkert vara lite runda under fötterna. Kanske jag ska ta och unna mig ett glas vitt hemma i soffan också. Det är trots allt fredag.

/Annika

Finns inga ord för sorg...

En vecka som från långt tillbaka skulle bli en av de bästa, vart senare till okej. Men just nu känns den bara piss. Min underbara lilla Pelle, 12 år gammal har blivit riktigt dålig. Och det har gått fort och han blir bara värre. Bara för en vecka sedan var han glad och pigg. Men nu, nu gör det ont i mig att se honom och det blir bara värre. Jag vet vad som måste göras men det gör ont. Men jag måste. Mitt hjärta gör ont Min lilla fina undulat har fått en stor knöl, något som troligtvis är cancer, mycket vanligt bland undulater. Han stöttar sig genom att använda näbben och sitter lutandes på ett ben, han hänger för att han inte orkar hålla sig uppe. När han blir riktigt trött så lägger han sig ner på botten av buren för att vila. En undulat ska inte ligga ner. Han andas tungt och mår verkligen inte bra.

Många tänker nog, det är "bara" en liten fågel. Men han är inte bara en fågel. Han är min fågel, han är en krabat och han har fått 12 långa och lyckliga år. Längre än vad många undulater får göra.

I 12 år har du förgyllt med din vacker sång. Aldrig mer kommer jag förundras av dina påhitt Aldrig kommer det vara samma sak att se på sport som hockey. Aldrig mer kommer jag kunna sjunga med dig, bli väckt en solig vår/sommar morgon av dig... Aldrig mer.

Mitt hjärta gör ont och jag är lika rädd varje gång jag vaknar och kommer hem för att få se att du inte längre andas, att du har somnat för gott. Det gör ont i mig att han har så ont och är så dålig.
 Ikväll får han med största sannorlikhet somna in

Åkte akut in till veterinären på kvällen. Han undersöktes. Det visade sig att han var mycket sämre än vad han givit sken av. Han var en fighter. Min fina lilla Pelle. Men nu har han fått somna in och behöver inte må dåligt längre. Kroppen orkade inte längre. Den hade börjat ge efter. Det var det ända rätta beslutet hur ont det ändå gjorde att ta det. Men det gjorde ännu ondare att se honom må så dåligt. Att inte orka hålla sig uppe. Att somna i matskålen, att ligga på botten. Det skulle bara varit plågeri att låta honom själv få somna in utan hjälp. Att låta honom lida fram till det. Jag skulle aldrig kunna ha mage eller hjärta för att ha låtit det ske. Han fick en liten spruta och jag fick klappa honom in i det sista...