Vikt och infektioner

De här blir ett sådant "kul" inlägg. Men det är något jag verkligen vill skriva av mig om.
 Dom människor som känner mig vet att jag de i alla fall senaste två åren varit förkyld, på ett eller annat vis, ganska ofta. Så fort jag träffar någon som bär på en liten förkylning så blir jag sjuk. Immunförsvaret ligger verkligen på minus kontot.Och jag har testat diverse vitaminer, men ingenting verkar fungera.
 Dom som känner mig vet att jag även under kort tid har gått ner ganska mycket i vikt. Jag försöker inte gå ner i vikt. Jag är nöjd med den jag är. Jag har inte lagt om någon kost eller tränings form. Rör mig precis lika mycket som förut och är väldigt glad i mat. Vad jag än gör, hur jag än äter så går jag ner. Kläder som köptes för en månad sen börjar nu bli för stora. Nu har det kommit till en psykiskt gräns att jag verkligen vill ta reda på vad det beror på. Många kommenterar "gud så smal du blivit" osv, och "ja jag vet, jag har gått ner, jag har blivit smal." Inga kläder passar som de ska längre. Är ganska less på de kommentarerna nu. Om man medvetet vill gå ner i vikt så kanske de kommentarerna är roliga, men jag tycker mest att de är lite jobbiga.

Vilket som, nu har jag i alla fall tagit mig till läkaren och lämnat diverse prover för att få svar på dessa två saker. Om det är något som hör ihop och något som går att göra något åt. Nu vill jag inte bli förkyld hela tiden eller gå ner mer i vikt. Jag får inte gå ner mer i vikt, då är det inte hälsosamt.

Så ni som känner mej men inte träffat mej och gör det. Ge inte någon bamsekommentar om att jag har gått ner i vikt. För jag är fullkomligt medveten om det, ni behöver inte tala om det för mig.

/Annika

Konserthelg

Ibland händer det ingenting på helgerna och ibland så händer allt på en gång.
 Joel kom till stan denna helg, han och Filip jobbade på Flustret, som bjöd på Bo Kaspers på fredagen och Miss Li på lördagen. Jag tog mig "bara" dit på fredagen efter jobbet, lyssnade på musiken och hängde med pojkarna. De var en skoj kväll, känns som evigheter sen man var ut. Vi tog oss från Flustret till BJ. Man kan ju säga såhär, vi kände oss inte så hemma i den miljön. Unga människor som står och vevar, köper helrör och sen viftar de med tusenlappar. Ytan, märken och pengar är viktigt för dessa människor, vilket det aldrig kommer vara för mig. När vi väl kom hem somnade vi på en gång båda två. Så otroligt trötta arbetande människor.
 På lördagen efter jobbet tog jag sedan tåget mot Stockholm och Tele2 arenan, där jag mötte upp Lania. Nu var det dags för den officiella invigningen. Robyn, Winnerbäck och Kent. Resultatet av arenan för konserter får både plus och minus av mig. De stora minuset var att ljudet stutsade omkring. Framför allt stördes jag av det när Winnerbäck spelade. En arena byggd av stål, vad kan man förvänta sig. Men sen har arenan potential att kunna bjud på snygga shower, med ljus och allt.
 Vilket som, så stannade jag bara på Robyn och Winnerbäck, lyssnade på första låten av Kent innan jag for hem igen (jag är inget större fans av Kent).
 När jag väl var tillbaka i Uppsala begav jag mig till Filip, där han och Joel hängde. Prat, spel, AW, prat osv. Det vart en mycket mycket sen kväll/natt, tidig morgon?! innan vi kom i säng. Eftersom det vart så sent så sov vi alla kvar i Filips lilla lägenhet. Räknade på timmarna och kom fram till att jag hade varit vaken 22 timmar, inte undra på att jag sov länge idag och varit en trött seg människa. Vi kom upp runt två tiden, helt galet.

Segheten har börjat avta och jag har tillbringat "dagen" nerkrypt i sängen. En riktig ledig dag utan några speciella måsten helt enkelt. Kvällen blir likadan, Moraeus med vänner och Wallander på tv. Lugn och ro.

Lars Winnerbäck

/Annika

Full rulle

Som rubriken antyder så är det full fart här, men ack så roligt och lärorikt. Idag har jag en ledig dag och tänkte passa på att fixa och pyssla lite här hemma.

Det mest roliga sedan sist är att lilltösen har fyllt 4 månader, tiden går så fort. På hennes fyra månaders dag var det även dop för henne. Det var jättefint, Björn och Anna-Lill vart faddrar och jag och Theresé fick läsa varsin text i kyrkan. Och lilla Elvira var så duktig hela dagen, bara glad och aktiv. Att hon orkade, men hon sov nog gott sen på kvällen. Ska ta mig ann och redigera lite av dop bilderna idag tänkte jag, även bilderna från Sundsvall ska jag försöka bli klar med. Lite att göra idag alltså.

(OBS! Nu är hela lägenheten färdigrenoverad, invändigt, utvändigt, balkong, fasad ALLT!!! Så himla skönt, nu kommer jag inte släppa in någon hantverkare i min lägenhet på ett tag. Det är en sak som är säker.)

/Annika

Åre & Zipline

Än kan jag inte lämna Norrland för den här sommaren. Förra helgen bar det av till Åre. En tripp som inte vart vad den var tänkt från början, men som ändå vart fantastisk. Tanken var att jag, Åsa och Johan skulle hälsa på Joel, tyvärr åkte han på jobb i sista sekunden. Men snäll som han är så lånade han ut sin lägenhet till oss som hade bokat resa dit. Så vi tillbringade alltså helgen där, kändes väldigt underligt att vandra runt i hans lägenhet och by utan att han var där.
 Målet med resan var i alla fall bland annat att vi skulle åka zipline. Jag har varit nyfiken och sugen på det i evigheter. Eller ja nästan, sen Åsa gjorde det förra vintern och jag såg ett klipp på det. Självklart skulle vi åka den svarta linjen (!?) Jag kan säga såhär, jag har nog aldrig varit så rädd som jag var när jag för första gången skulle slänga mig ut i ingenting. Höjdrädslan slog till, kroppen låste sig och jag var millimeter från att ge upp. Men envis som jag ändå är så tog jag steget ut i intet. Och poff, jag flög ut. Såhär i efterhand så är jag så sjukt nöjd över mig själv och kan varmt rekommendera det om man är i Åre. Fick en adrenalinkick utan dess like. Var till och med tårögd när jag kom fram efter första åket för att det var så mycket adrenalin. Det gick bättre och bättre för varje åk. Ser redan fram emot att göra det igen. Då ska jag fullfölja de uppdrag som man får vid varje station. (Jag var inte redo att åka upp och ned som man skulle göra vid en station).

Åsa och Johan var förväntansfulla innan det bar av, jag hade mest lite ont i magen.

Station 1, här är det "bara" att ta ett steg rakt ut.

På andra sidan. Under dessa trädtoppar gjorde jag mitt första
off-pist åk någonsin i vintras

Susarbäcken, här har man alltså åkt off-pist i vintras. Ser lite annorlunda ut

Mellan trädtopparna strax över pojkens huvud, där åkte jag in och bekantade mig med
några trädstammar i vintras.

Ganska glada tjejer när vi var klara. Nästa år blir det visst cykel down hill.
Åsa du har dålig inverkan på mig, du får mig att göra en massa galna saker...

Resterande dagen spenderade vi (jag och Johan) bland annat med att leta efter några fler cachar. Sen var de mest slappt och mys i lägenheten.

På söndagen fick jag en egen dag i Åre. Åsa och Johan åkte hem på förmiddagen och mitt tåg skulle gå på eftermiddagen. Jag passade på att vandra runt lite och bara ta de lugnt och andas Åreluft, som ska vara den bästa som finns. Fick till och med träffa på solen uppe i Åre. Till detta bör talas om att alla de gånger jag varit upp så har Åre bara bjudit på dåliga väder, solen har tittat fram lite mellan molnen men inte hela dagar. Men den här söndagen då visade sig Åre från en av sina bättre sidor. Sol, varmt och fint hela dagen. Helt fantastiskt. Nu kan jag ändra mitt "Solen skiner aldrig i Åre" till "Det kan vara fint Åre".

Det går ju inte att klaga på Joels utsikt
från balkogen.

vrider man lite på huvudet är det inte
heller så dumt.

 Solen kan lysa även i Åre

/Annika