Det kryper...

Då har jag tagit mig igenom en dag till med att inte göra någonting speciellt, inget ansträngande jag har bara vilat mitt dumma knä. Magen vart bättre under dagen, tack och lov. Jag har bara varit hemma, vilat och tittat på skidor på tv, alpint, sprint och ski cross (som för övrigt är en helt galen sport, att man ens kommer på tanken att delta i den sporten. Det krävs nog en bra livsförsäkring).
 Nu och under hela dagen känner jag verkligen hur det kliar i benen och kroppen. Vill verkligen inget hellre än att ge mig ut, ut och röra på mig, ut och åka skidor, Skattmansöns lilla backe har öppnat och det är så fint där... Inte ens en promenad vill mitt knä vara med om. Jag är inte gjord för att sitta still för många dagar. Det bara kryper i hela kroppen och imorgon ska det bli fantastiskt väder för en dag i backen... Bitter jag? En aning ja... Knät det börjar visserligen bli bättre, det är mycket bättre än innan jul, men det är inte helt bra. Och eftersom jag fick ont av en promenad på 30 minuter så är det inte värt att ge sig ut i backen, om det skulle orsaka än mer olycka... Hur tråkigt det än känns.

För att få någon aktivitet gjord i min kliande kropp så har jag lekt lite med mosaik. Geggat och pillat. En ny piffad kruka med fat fick det bli den här gången. Blir fint när våren kommer och det köps nya blommor,

Eftersom magen vart bättre och varken jag eller Lania kände för att sitta ensamma ikväll så kom finaste Lania hit till Uppsala. Vi hyrde film och kokade morotssoppa, mumsfillibabba vad god soppan vart. Filmen var dock en flopp, förstår inte riktigt hur den kunnat få så många plus som den fått. Eller så är det jag som inte förstår mig på det konstigt konstnärliga i den. Det var Moonrise Kingdom vi såg.
Inser så här, nu när Lania har åkt, hur lätt och snabbt det egentligen är att åka till Stockholm, bara för en kväll. Det måste jag bli bättre på helt klart.

När man hackar lök är det bra med tårskydd. Bilden är lånad av Lania.

Får se vad jag hittar på under morgondagen och hur jag ska lyckas att inte ge mig ut, inte ens på en promenad i solen... Plocka undan tomtar och gran blir i alla fall en sak sen får vi se...
 Önskar mig själv lycka till inför imorgon. Har jag tur med knät så kanske, kanske jag kan åka nästa lördag,

/Annika