När man var så kallad tonåring så kunde man nästan aldrig tänka sig att göra saker själv. Tänk så mycket man skulle missa om man skulle leva efter det var dag. Då skulle inte jag få mycket gjort i alla fall. Så därför gick jag upp i ottan, packade en matsäck, skidor och tog bilen till Skattmansö utanför Enköping. Jag fick en hel dag för mig själv i backen och vilken dag det vart. Sitter nu i soffan och känner mig så sjukt nöjd. Vädret bjöd på -20 grader och strålande solsken. Och backen var underbar, till min glada förvåning så var det till och med manchester i backen, underbart. Idag har jag återigen kört på med hård träning. Och nu går det faktiskt riktigt bra. Börjar känna mig lite kaxig. Farten är inget jag är rädd för längre, tog mig ner flera gånger med "störtloppsposition", det är till och med så att jag lyfter när jag kommer över en kant, ja alltså som att jag hoppar. Riktigt kul. Carvandet tar sig också, hoppas jag, jag vet inte själv hur det ser ut, men det känns bra. Kan nog böja ännu mer på benen, vilket Åsa brukar tjata på mig om så får nöta det ännu mer.
Mot slutet av dagen började jag till och med fundera på att ta mig ann ett litet hopp, men där fegade jag ur. Jag har inte riktigt tekniken för det, får kanske ta en lektion hos någon... Vad hände med min feghet? Jag som nästan alltid har varit rädd för nya saker.
Hoppas innerligt att det blir en dag i backen nästa söndag, då följer nog även Lania med. Hoppas, hoppas. Vi ska nöta, nöta, nöta och bli bäst. Eller hur Lania?
Snart är jag redo för att ta mig ann större backar och då, då kommer det allt gå undan. Eller jag är redo för det redan nu, men det måste finnas tid till det också. Tills dess så får jag nöta i backarna här på hemmaplan.
/Annika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar