Kalas & Skidor

Vilken dunderhelg det varit. I lördags bjöds det på födelsedagsmiddag för Theresé och Johan. De hade förberett för den middagen länge och mycket och vilken middag det vart. I en spökherrgård från 16/1700-talet. God mat, dryck och sällskap. Det var en riktigt trevlig middag. Jag vågar nog nästan säga att det även var den lyxigaste middagen, i känslan, som jag varit på. För-, huvud- och efterrätt i stora salen följt av kaffe och tårta en våning upp i röda rummet. Låter lyxigt och var lite lyxigt. Vi gick gå husesyn och fick höra alla möjliga spökhistorier, vilka som blivit mördade där och vilka som spökar. Tack syster och Johan för en trevlig födelsedagsmiddag.

Poetisk bild av Peter spelandes på piano

Ett av de stora samtalsämnena till kaffet var frågan om takhöjden. Hur vi skulle räkna ut det var många, hur många av mig går det på höjd, en billyhylla plus lite till (och vad är då standardmåttet på en billyhylla?), hur många saltpinnar (hur långa är saltpinnar). Tillslut fick vi en måttstock och vi kunde mäta på riktigt, 2,99m.

Födelsedagsbarnen

På söndagen var det sedan dags att gå upp i ottan. På schemat stod Skattmansön tillsammans med bästa Lania. Vi tränade bort feghet, tränade upp fart och teknik. Vi börjar bli riktigt bra nu, heja oss två. Dagen vart riktigt mysig och backen kändes faktiskt lite bättre än när jag var där förra gången. Till en början var det hyfsat med folk i backen sen var det som att någon släppte lös en propp, det vart massor med folk och lång kö i stora liften, då efter ett tag valde vi att ge upp och kände oss glada och nöjda med dagen.
 Jag tog mig även ann att testa hoppa. Hade laddat mentalt hela veckan. Första hoppet gick bra, man kan kalla det för ett "feghopp", för att känna på hur det kunde vara. Andra hoppet gick lite sämre. Jag fick upp mer fart, kom över hoppet, upp i luften och sen gick det inte lika bra längre. Ner kom jag i en fin krasch, landade på tummen och tappade stavarna. Tummen gav med sig till och från under dagen, vart bara en vrickning tack och lov. Men framåt kvällen igår kröp nackspärren fram. Inatt har det inte varit en rolig natt. Varje gång jag skulle vända mej så vaknade jag. Lägger jag mej eller går upp upp så stramar det på hela vänster sida av nacken/halsen. En liten muskel som fick sig en törn, får se till att hålla nacken varm nu och smörja in den. Blir att träna landning till nästa gång helt enkelt. Men jag är galet stolt över mig själv som vågade hoppa. Kul att övervinna rädslor.

 /Annika